Vafan, nu sitter jag här framför en blogg igen.

Igen som så många gånger förut och den här gången ska jag faktiskt börja pulicera mina inlägg för andra än mig själv.

Jag hade en dialog med mig själv i bilen på väg hem.

Kände att jag saknar någonting att fundera över, någon slags kreativ sysselsättning och att skriva en bok saknar jag både fantasi & livserfarenhet för än.

Den enda rädlsan är att en blogg för mig övergår till ett ställe jag kan gömma mig, där jag kan finna någonslags trygghet och ett ställe där jag får utlopp för mina tankar.

Fast efter att jag glidit genom hundratals bloggar under det senaste året

är det just det kanske en blogg är till för.

Och här just nu i denna stund erkänner jag mig besegrad av omvärlden och blir lite mer som er alla, alla som bloggar, alla gör verkligen det.

Utom jag, tills nu.

Hur gör man  nu då?

Vad skriver man om?

Skriver man till någon, måste man tänka på vilka som eventuellt kommer att läsa, bör man bry sig om vad man skriver då det är svårt att ångra det man skrivit?

Okej.

Hmm dagen startade..

Nej.

Jag gick ut på stan och kollade på studenterna.

Nej.

Jo det gjorde jag.

Okej nu då.

Den här dagen började igår då jag och Petter då satt nere på skeppet och drack öl och surrade skit.

Han drack sina stor stark med stor njutning och verkade väldigt belåten över den svenska ölen då han varit i Tanzania 6 månader och kom hem i Måndags.

Själv drack jag Killkenny och Guinnes som en resa härifrån.

Han längtar till sverige och jag längtar bort.

Ironiskt nog möts våra vägar och våra samtal rann på väldigt vackert genom dåtid, nutid och framtid.

Han inser nog inte själv att än är det bara hans kropp som kommit till sverige och hans själ är kvar i Tanzania.

Han har vackra historier att berätta om hans upplevelser, människor han träffat och det han själv inser har förändrat honom och på vilket sätt det har förändrat honom på.

Men som han själv säger, jag har fullt upp med att landa, du får ha tålamod käre kamrat.

Absolut svarar jag.

Klockan blev 00:00 och jag kände att det var tid att gå hem.

3 öl var en betongkepa för mig efter jobbet.

Vi bestämde att han skulle ringa mig på förmiddagen idag och ta vägen förbi innan vi gick och spanade in studenterna.

Och precis som vi sagt ringde han och jag gjorde mig i ordning och gick och mötte honom och vidare till Härnösands gymnasium.

Mycket folk. Fan så mycket folk, jag trodde inte att det fanns så mycket folk i den där stan.

Brudar, överallt brudar.

Tack gud, min dag var gjord.

Sen skildes våra vägar efter lastbilsflak med färdigutbildade ungdomar.

Min tanke gick i en bana med att låta ungdomarna vara lyckliga idag ovetande om hur arbetsmarknaden ser ut.

Trist att gå och bära vetskapen om deras helvete framför dom.

Men man så kan man inte tänka Jonne.

Jo det kan man.

Hur som helst.

Jag satt mig några timmar senare på buss 210 Sundsvall.

Målet var matfors, min bror.

Han har skolavslutning och jag som storebror vill se honom i alla fall en gång på en skolavslutning.

Då jag är rent ut sagt jävligt dålig på att bry mig  om såna här saker.

Men jag vill jag ha det gjort och det fick bli nu.

Nu kan ingen komma och säga till mig att jag inte varit på min brors skolavslutning.

Alla som har skolavslutning har sin familj & vissa hela släkten med sig.

Vem är jag bland alla dom människorna?

Det där är förbannat svårt, folkmassor där mammor ska fram & förbi till sina barn.

Pappa står och håller i en blomma, mammas handväska och ska samtidigt försöka knäppa kort.

Lärarna är lika lyckliga som barnen, rektorn håller ett tal på 40 minuter som varken lärare, elever eller föräldrar orkar lyssna på.

Vissa har blomkransar i sina hår, färgglada klänningar, pojkarna har en skjorta mamma tvingat på dom och alla vill hem.

Fördjävla bisarr situation.

Ja hur som helst är det väl sommar nu och jag fyllde 24 i onsdags.

24.

Bra där, förtydliga att du fyllde 24.

24.

Nu vet ni.

Jag är fortfarande osäker om det är ett blogginlägg jag skriver.

Vem bryr sig egentligen om sånt här, vem bryr sig om andras liv och vardag?

Jag är 24 och sitter i morsans kök och försöker få ihop en text som ska verka så ointressant som möjligt och ute är det ljust trots att klockan är 20 över 2 på morgonen.

Balkongen och morsans vindunk lockar mer än köket och min bärbara dator.

Vore det rätt att sätta sig där nu med ett glas rött och en cigg?

Japp.

Lev väl och vakna lyckligt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jonnehenriksson.wordpress.com   Då jag hamnat i bloggträsket har jag hittat en annan platform som passar mig bättre.   Jonnehenriksson.wordpress.com - det är där det händer.   Fridens ...

Här har snart hela sommaren gått. Jag har känt senaste dagarna att jag behöver en paus att få andas lite. Den tog och fick jag i en bil i 22 timmar för någon dag sedan. Den kommer att fortsätta tills på söndag. Sen skänker jag min själ till den svens...

Gårdagen var inte lik någon annan dag jag levt under mina 24 år. För det första vaknade och klev jag upp före 12 på en lördag. För det andra gick jag på gymmet. Skriver det igen; gick på gymmet. Även fast det var halvt under tvång av Petter men jag v...

När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret och såg alla moln på himlen bestämde jag mig för att göra ingenting alls av dagen. Så jag drog ner persiennen och drog på en film och lade mig i sängen igen. Fram mot klockan 14 kom rastlösheten. ...

Har nyss kommit hem från ett arbetspass på ca 13 timmar.Jag hade planerat att åka till Sundsvall men känner att jag behöver vila inatt. Ställde mig i duschen och öppnade en cola istället. Tänkte först dra i mig en flaska vin bara för att det är freda...